femikolmarden

Ute och springer
igen.

Tungt och motigt
av många olika anledningar...

*Har ont i ett knä.
Ett knä som började strula för typ ett år sedan:
http://femikolmarden.blogg.se/2010/november/genvagar-blir-ofta-senvagar.html
Har vilat, kurerat och blir inte riktigt klok.
Det går bra att springa- men i övrigt så känner jag ju av det
i vardagen. Kanske dags o ta tag i det!?

*Tandvärk under dagen.

*Regnigt

* Trött och seg efter jobbet

Jo anledningarna var många(fler fanns)
för att inte ta sig ut på det där passet...

Men så är det ju det där med Fokus!

Bort med all negativt!!!

Maken kom hem lite tidigare,
vilket innebar innan middag...

Skönt att springa innan man står i köket
och stökar runt.
Jag springer, maken har fixat middag när jag kommer hem!!!:)
Känslan efter passet...

Fram med allt posivit!!!

Så det var bara att snöra på sig
skorna och på med träningskläder.
Ja nästan...

Sedan var det det här med bearbetning.
Bearnbetning av en händelse förra veckan.
Mitt första lugna pass på länge
efter alla sjukdomar...

Sprang i elljusspåret
men hade i ärlighetens namn
behövt pannlampa för
belysningen fungerade inte riktigt överallt.

Efter ett varv på spåret
såg jag att det stod en person
på vägen vid parkeringen.
Kände mig inte alls bekväm
när jag såg den här mannen.
Han betedde sig inte riktig så
som en kille "bör göra"
då det kommer en ensam tjej springandes.
INGENTING hände
något jag verkligen vill förtydliga.
Men känslan och hans beteende
känndes inte bekvämt.
1000 tankar i mitt huvud på
några sekunder...

Numera får jag inte springa
själv där.
O ärligt talat vill jag det inte,
inte just nu i alla fall.
Idag sprang jag på stor upplyst väg.
Skittråkigt.
Fan att man inte kan känna sig trygg
som tjej och springa var man vill
när man vill!!!

Rädd kan jag inte säga att jag är.
Mest förbannad och sur.
Extra uppmärksamhet
när man är ute kvällstid
är väll ett tips
framförallt för tjejer...