femikolmarden

Dags att ladda...inför lopp imorgon. Pasta o köttfärssås, sonens önskemål(trots att de fått det på förskolan idag). Chips för att hålla saltnivån i balans...o lite choklad måste ju alltid vara bra. ;) hm...kanske skulle köra på taktiken att rulla runt imorgon. :) Men faktiskt, ska man ge sig på en halvmaraton, 21km. Då behöver det fyllas på och lagras ordentligt. Formen just nu är ändå så osäker så det blir vad det blir. Startade med sjukdom mån o tis. Har känt mig småkrasslig en hel vecka innan. Först idag som jag känner mig helt ok. Provade dock ett litet pass igår "bara för att". Direkt från sjukdom till 21 km känns ju inte det mest optimala. Sömn också viktigt. Så idag blir det tidig kväll och förhoppningsvis sovmorgon typ till 06(not). Alltså ärligt, längtar tills det blir lite mörkare på morgonen så att man iaf kan tro att det är natt. :) Svamlar för att ignorera morgondagen. Varför utsätter jag mig för det här? Jo förberedelse för Lidingö 30km. För att känslan efteråt är obeskrivlig. Du kan mer än du tror! Nästan varje gång jag är ute på träningsrunda möter man någon som är ute och går eller springer. I princip alltid hejar man på varandra. Många gånger peppar, hejar, kom igen. Oavsett ålder, kön, etnicitet. Det har blivit en trend att springa och nästan alla kan göra det. Mer eller mindre. Många lopp fulltecknade. Mycket konkurrens om man nu vill utmana sig själv. Jag tycker bara det är kul, inspirerande. Tävlar mot mig själv. Nya mål. Nya utmaningar. Det spelar ingen roll om man är först eller sist. Så länge man är nöjd längst där inne, har gjort sitt bästa och är stolt och nöjd över sig själv. Det är där jag ska vara imorgon...