femikolmarden

Träning. Jag har mer eller mindre alltid tränat. Visa perioder i mitt liv har jag tränat ganska mycket andra perioder inte alls. Efter graviditeter, barnafödanade och allt vad det inneburit har jag nu kommit igång. MEN Det har inte varit lätt. Just nu har jag tagit mig över den där jobbiga tröskeln. Den där tröskeln som jag varje gång jag skulle pasera den- slog i och svor och förbannade den ***** tröskeln!!! Nu kliver jag över den, kanske jag en dag hoppar över den!? Kanske t.o.m hoppar över den i sömnen!??:) Har du som läser funderingar på att börja träna!? kanske börjat så smått, gett upp, hittat ursäkter tillbaka på ruta 1 igen! eller så tränar du som jag regelbundet men kaske andra träningsformer!? Skriver lite (!?)här om hur JAG kommit igång... hoppas någon kan bli lite inspirerad. Kan hon kan *** JAG också!!! Kanske har du som läser något bra tips till mig!?:) Hur kan jag komma vidare UTAN att tappa suget. Tips motages gärna.;) Några tips från mig: Hitta något du tycker är kul. Pröva dig fram. Känner du ngn som tränar- följ med och prova. Börja hemma om det är svårt att komma ifrån. Räkna inte med underverk i början. Det tar tid!!! Man kan inte börja med att t.ex. springa en mil. Det är inte alltid kul, man har sina dåliga dagar. Jag har inget mål vad gäller kilo. Vi äger ingen våg, har aldrig ägt någon, kommer nog aldrig göra. Fokuserar på hur jag mår istället, hur känslan är. Mitt mål är att må bra. Just nu och i framtiden. Jag gör vad jag kan för att påverka mitt liv. Ändå kanske det inte räcker. Jag kanske råkar ut för en olycka imorgon. Får en obotlig sjukdom om ett år. Men då har jag i alla fall gjort vad jag kan! Allt kan man inte förutse eller påverka. Men känslan av att ha makten över hur man mår -det är en bra känsla. I början var det tungt. 3 täta graviditeter sätter sina spår.;) Började under sommaren/hösten, trots sömnbrist och skrikig bebis. Kom igång lite... Sedan kom det BAKSLAG- make diskbråck. Orkade inte, hade typ behövt barnvakt varje ggn för träningspass. Sket i det! Kom igång och gjorde lite övningar hemma. Då fanns jag ju ändå på plats om något skulle hända. Paolo Robertos " En kvart om dagen". Vissa dagar ordentligt, andra dagar gjordes övningarna mest för syns skull.;) Fler hinder kom på min väg. Ont knä p.g.a. fall(nov-dec) Sedan när knät blev bra... ja då strulade min axel... men jag kom igen. Gett mig den på att jag ska fixa det! Det har varit både skratt och tårar. Enorm vilja och ENVISHET. Sprang under en tid samma runda. Samma tråkiga runda. Roligare träningspass har helt klart funnits. Löpning hemifrån och ner till centrum, dåligt väder mycket trafik. Ursäkterna kunde varit många men jag struntande i dem. Såg möjligheterna, de små, små framstegen. PLANERING har varit A och O. Har informerat maken: Idag när du kommer hem från jobbet står jag startklar. Jag ska iväg och träna. Det här ska vi ha till middag, ska jag förbereda något? eller, vad vill du laga för mat? Maken han har ställt upp. Jag kommer också ställa upp när han blir frisk och vill träna.:) Då får vi "slåss" om vems tur det är.;) Just nu har jag åkt på ett nytt bakslag , därför har jag tid att skriva.;) Talade om för maken förra veckan att jag förmodligen både hade öroninflammation och halsfluss. För så var känslan, men jag överdrev nog lite.;) och riktigt så illa var det inte... Jag är inte ofta sjuk(tack för det) och jag AVSKYR verkligen att vara sjuk(vem gör inte det?). Men så här är det. Livet går upp och ner. När man verkligen kommit igång så saknar man den där träningen när man inte kan träna. Ett mål för mig har också varit att komma igång INNAN jag börjar jobba. För i april börjar jag jobba på heltid igen. Hur ska det blir då? Nu har jag inget dåligt samvete eftersom jag umgås med barnen hela dagarna. Då jag jobbar vill jag säkert bara hem. Men jag/vi kommer säkert hitta ett sätt för att få in träningen ändå. Har man börjat och kommit in i det- Då vill man inte sluta. Hoppas någon kan bli inspirerad och kom gärna med tips till mig! Trevlig måndagskväll med eller utan träning!;)