Pådrag
För första gången
har jag behövt ringa 112.
Räddningstjänst kom
och hjälpte oss.
Ida fastnade nämligen i trappen.
Mellan två trappsteg.
Hon lyckades få igenom huvudet och
fastnade sedan med bröstkorg och rygg
mellan stegen!
Typiskt nog var jag själv hemma med barnen
när detta hände.
Hörde direkt att det inte var vanligt skrik från lillasyster.
Det var skrik på hjälp, panik-skrik!
Insåg ganska snabbt att jag aldrig skulle få loss
henne själv.
Försökte några gånger,
både att backa henne och försöka dra henne framåt
men det var bara att gilla läget,
försöka lugna tills hjälp kom!
Syskonen stängde in sig i gästrummet,
"för hon skrek så mycket",
Tittade ut emellanåt,
hjälpte till att sjunga sånger för att lugna,
fick uppdrag att hämta gosedjur till lillasyster,
Kolla ugnen, att pajen var ute (vill ju liksom inte ha mer pådrag än nödvändigt!;))
Helt otroligt vad mycket man hinner tänka
under tiden också!
Hann i huvudet gå igenom olika senarior,
vad som kunde hända, vad jag skulle göra...
Så idag tackar jag Räddningstjänsten för
all hjälp att få loss tjejen!
Även tjejen på 112 som var otroligt proffsig...
...tyvärr hörde jag ju inte allt,
för det var skrik som heter duga!
Men den viktigaste infon gick fram iaf!:)
Tackar också vår granne som kom förbi
för att höra om jag behövde någon hjälp
t.ex. med övriga barn o.s.v:)
Ibland blir det inte som man tänkt sig.
Men andas nu ut. Allt gick bra!
Har också pratat mycket med syskonen.
De blev också påverkade av händelsen.
Misstänker att det blir en lite orolig natt,
men det tar jag gärna efter detta!
Barnen har ju iaf något att prata om
första dagen på förskolan imorgon!;)
Men Käre Tid!
Fy. Hur fick dem bort henne?
Stor Stor Stor Kram!
Å hjälp stackars lillpluttan, gick allt bra med att få bort henne och hur mår hon nu? kram
Therese o jenny: Det gick bra o få bort henne. Vi var tre stycken som hjälptes åt för att få loss henne. Två "drog" fram och jag putta på bak. Inget sågande behövdes som tur var!!!
Idag mår hon bra, full fart igen.
Hon bekanta sig lite med trappan på morgonen, och "pratade" och bearbetade på sitt sätt.;) Kram
Vilket drama. Tur att det finns hjälp att tillkalla. Skönt att allt slutatde bra. Kram på er.
AoO: Ja söndagkvällen blev lite mer dramatisk än vad vi kunde tänka oss.;) Tur hjälp finns!:) Kram
Men fy, stackars lilla Ida!
Vilken tur att hon fick hjälp att komma loss och att allt gick bra till slut!
Kramar till er!
Ja usch!! Som granne står man...ska jag gå...men vill inte verka nyfiken...hade jag vetat att du fortfarande var ensam hade jag självklart aldrig tvekat. Men efter att ha pratat /sett att både du och den lilla prinsessan mådde bra, kändes det bra att åter gå hem och fläta hår :0).
Förgyllde kanske din sons kväll då jag lyfte upp honom ordentligt så han fick vinka ordentligt till alla brandmän! kram på ER!
Sandra: Ja det var skönt att det slutade bra!:)
Maria: Förstår att man inte vill verka nyfiken, men jag tror de flesta blir glada för att man bryr sig.;)
Du förgyllde HELT KLART Viggos kväll.:) Han har pratat mycket om branbilen, brandkåren. Det var det viktigaste för honom när vi pratar om det.:)
Kram
ursch, stackars. vilken tur att det gick bra iallafall :)
