femikolmarden

Som jag skrivit om förut så sover våra tre barn i samma rum.

Vi hade ju pratat om det innan men inte riktigt vågat prova( jag var nog också lite skeptiskt i början).
När det blev som det blev i höst med Mattias diskbråck så var vi tvugna och göra något åt situationen.
Kvällarna var en enda röra. Övertrötta och ledsna barn, sova med mamma eller pappa? Bråk och tjafs innan sovandet, läsa bok, titta på bolibompa, ledsen bebis o.s.v...

Vi vågade ta steget...
Trots att jag (vet inte om Mattias känt detsamma men jag utgår från vad jag kände) visste att det skulle bli lite reaktioner...
"Ni som har så stort hus, de ska väll kunna få eget rum"
" De kommer bara väcka och störa varandra"

Mina tankar(som jag kanske borde slängt ur mig men tålmodig som jag är så valde jag att tänka...
de ska minsann få se!!!):

*Jo tack, jag vet att vi har ett stort hus eftersom jag bor här. Problemet är inte att vi har ett stort hus utan att det tar en evighet för alla barnen att somna på kvällen. Vi föräldrar är helt slut efter alla nattningar och hinner knappt prata med varandra. Eget rum kan de få när de blir större, känner sig tryggare och är mogna för det!

*Väcker de och stör varandra så får det väll bli så, Då vaknar iaf alla tre vid samma tidpunkt på natten. Som det är nu så vaknar alla tre vid olika tidpunkter och mamsen är helt j-la färdig av att springa maraton på natten!!(grrr)

Haha...och nu får ni se!!!!:)
Nu har vi haft det så här ett tag och...

Skillnaden är enorm.
Lugna och mysiga kvällar, barnen vet exakt vad som väntar och känner sig trygga innan de somnar.
Ida somnar oftast i någons famn och sedan sover hon HELA natten(förutom ibland) i sin säng.
Moa hon somnar gott på kvällen men kommer oftast in till oss någon gång under natten. Hon kommer dock in själv utan att störa de andra.
Viggo sover ibland hela natten i sin säng och ibland får han komma in till oss.
Är ju medveten om att det kan ändras också men då får vi väll ändra våra rutiner igen...

Träffade i helgen en annan mamma som berättade att de också hade sina barn i samma rum, trots att de hade plats...Vi diskuterade mycket, b.la att så var det ju förr i tiden, då man inte hade lika stora hus o.s.v. Tryggheten de känner av varandra och att det byggs upp en slags närhet(utan att det blir för mycket) syskonen emellan.
Skönt att veta att vi inte är ensamma.
Normen i dagens samhälle är ibland att "man ska ha två barn och de ska ha varsit rum".
Och nu vill jag inte att de som har två barn som har varsit rum, ska känna sig påhoppade. Har man det och att de t.ex. somnar tryggt i sina egna rum är väll det jättebra!:)
Varje familj måste utgå från sina behov och finna sina egna lösningar.

Så därför vill jag utmana alla att "våga ta steget".
Oavsett om det gäller kvällsrutiner, matrutiner, sökt nytt jobb, börja träna eller vad det nu kan vara i ditt liv som du vill förändra.

Det kanske inte alltid går vägen- men har man vågat ta steget har man iaf försökt göra något åt sin situation!!!

Kram.